Howdy and happy Tuesday! Vill inte att detta ska vara veckans tråkigaste dag, men... den känns lite så. Solen är borta och jag sov såklart dåligt inatt. Ni vet första natten bara jag och Tom, jag vaknar av minsta lilla rörelse. Jag känner mig allmänt lite oinspirerad - hade velat ätit något extra gott ikväll, men vad skulle det vara? Vill göra något extra kul för Tom, men vad skulle det vara? Försöker ju hålla mig ifrån att köpa någon ny leksak till honom, men det kliar så i fingrarna när jag ser hur han dras till att bygga med sina bad-Duplo! Ja, ni hör ju vilka rastlösa tankar jag tampas med just nu. Kanske för att jag har för mycket i huvudet, så hjärnan slänger händerna upp i luften och säger "äej, nu lägger jag mig på sofflocket och tänker på något trivialt". Vilken produktiv mekanism. Men men, jag lovade ju att ni skulle få hänga med på vår ljuvliga söndag - så spänn fast er, nu åker vi: Helgens miniprojekt: sätta upp grejor. Först ut: min gamla favorit-rislampa som egentligen är för stor för vår takhöjd. Men i sovrummet funkade det OK, och jag sa till Tom att det var en stor planet vi kunde kolla på från sängen. Det bästa av allt: att aldrig mer behöva tända den lilla takplafonden som såg ut att höra hemma på ett sterilt kontor. "Kommer du ihåg vad som hände när aporna hoppade i sängen? Alla ramlade ner och slog i huvudet och så fick mamma ringa doktorn som sa att inga apor får vara i sängen - det gäller dig med!". Tom bara skrattade och pekade på mig. Ja jo, det gäller mammor med såklart. En sol med touch av vår sken in. Och det kanske börjar bli dags att klippa ner min doftpelargon? Den har redan gett mig två sticklingar, så man kan lugnt säga att den är mitt mest framgångsrika odlingsprojekt. Vidare in till gästrummet... ... där vi satte upp den här väggskulpturen som jag lånat på heltid från mina föräldrar. Det var den första inredningsprylen dom köpte tillsammans någonsin, gulligt va? Ingen Pommes att rasta, men om solen tänkte stanna kvar ett tag så rastar vi den andra ungen (och oss själva). Vi köpte med kaffe och bulle, gick till parken och fikade, och sen åkte Tom rutschkana ungefär sjuhundrafyrtio gånger. "Det här är framtiden, vettu", sa Johan, "att hänga i lekpark". Ja, tänkte jag, och började spana efter potentiella föräldrakompisar. Efter att ha sagt hej och hejdå till alla änder i Almedalen, promenerade vi hemåt. Tom hade saknat sin varg (är den ett substitut för Pommes, måntro?). Solstrålen (och hockeyfrillan, haha)! Linn kom hit med lilla Matteo och vi hade en mysig catch-up medan grabbarna busade.Sen åkte Johan och plockade upp take away-middag och vi käkade i soffan framför På spåret-finalen innan vi gick i däck och Tom sov till kl. 07(!!). Å när jag lämnade honom på förskolan sprang han rakt in och vinkade glatt hejdå i farten. Hur kunde han bli världens gladaste, gulligaste lilla kille? (Ja jag vet, så tänker väl alla om sina barn, men jag kan ändå inte låta bli att vara övertygad om att han är extra ALLT).
