Hej gänget! Det är... lite tufft att hitta saker att dela med sig av just nu? Jag rör mig till och från förskolan i funktionskläder och däremellan sitter jag som en neandertalare hukad framför datorn alternativt raklång i soffan med fötterna i Johans ansikte. Men! Den lilla hjärnkapaciteten som hänger kvar i en skör, skör tråd använder jag till att tänka på fina grejor jag vill köpa (vad annars?). Ska vi ta en kik? Det är på hela spektrat - från "behöver" till 100% "villhöver". Jag hade ju en tanke på att köpa en höstkappa som kunde glida med in i vintern, en sån man känner sig tjusig i. TUR var väl det att jag inte hann hitta någon sån och spendera pengar på, för nu när vintern väl är här är min stil och smak BORTA!!! Jag vägrar frysa ens en sekund!! Ge mig dunet, balaklava, underställ och värmeslingor i sockorna! Högst upp på önskelistan är en sprängfylld vinterjacka som får Michelin-gubben att se slank ut - den till höger från Filippa K är mycket väl godkänd (å jag skulle inte direkt vara blyg att size:a upp heller). Hittade ett grått alternativ från H&M, men enligt recension finns det risk att se ut som grannen i Beck. Skrattade gott, men la ur varukorgen. Fubuki, Fubuki, Fubuki... Min skeptiska inställning till dig är bortblåst. Jag lovar att göra slut med mina hala, icke-så-snö-tåliga Inuikii om du flyttar in i min skohylla. Vi går raskt vidare till Villhöver-lådan. Klistra gärna på hela den här looken på mig, men framför allt skärpet. Och mörkblå jeans, varför har jag inga såna? Och på tal om accessoarer man måste ha - broschen! Jag har länge kampanjat för broschen och det är väl safe to say att den är supertrendig nu? Tänk vad perfekt att piffa upp sin stickade tröja, höstkappan (man aldrig köpte...) eller kavajen. Super-vill-ha-begär. Gärna en snordyr som någon italiensk gammal nonna har slängt upp på ett loppisbord (eller den här från Marlene Birger). Nej, jag vet att jag inte har något skrivbord till mitt hemmakontor än, men det hindrar inte mig ifrån att dagdrömma om vad jag ska piffa med runtomkring. Till exempel, vill jag ha den här lilla taklampan dinglandes över huvudet. Hur ska jag annars få något gjort på jobbet? Ja, det finns ju faktiskt mycket vårt hem saknar just nu, insåg jag när jag såg den här bilden från Midnatt. Framföra allt vill man ju slänga över ett rutigt överkast över... allt? Säng, soffa, bord, golv, you name it. Quail Ceramics har länge varit en favorit hos mig - I mean, what's not to like med djurhuvuden som äggkoppar, vaser, kannor och som här, redskapshållare. Känns rentav rimligt att vi ska ha ett lamm i köket (gissa om Johan håller med). Okej, sist men inte minst: en touch av jul. En tanke som hemsökt mig senaste veckan är att min son i talande stund växer upp i ett hem utan en julby med rörligt tåg och blinkade lampor. Med andra ord, en förskräcklig barndom som jag själv fick uppleva. Jag har bestämt att jag ska göra en rutin av att köpa ett litet hus varje år tills vi har en hel stad som tagit över vardagsrummet (frågan är bara om jag börjar iår eller nästa år).Jag hade svårt att slita mig ifrån nattningen ikväll, det var så in i bängen gosigt att ha Tom snarkandes på armen. Nu längtar jag till att få slänga ihop datorn, springa till sovrummet och genast lyfta över honom till stora sängen. Sen ska vi sova nos mot nos resten av natten. Johan är på jobbresa och Pommes är hos vänner, men trots att vi har lyxen att sprida ut oss så gör vi ju givetvis inte det. Jag har en känsla av att Johan håller sig på sina centimeter på kanten i sin hotellsäng inatt också. Det är väl ett slags muskelminne alla föräldrar upplever. Sov så gott i ditt hörn av världen, vi hörs imorgon.
