Det var ju ett gäng som tyckte den förra tillbakablicken var skoj, so let's do it again. Hur såg november 2022 ut? Tom var tre månader gammal! Vi hade noll rutiner, han sov och åt när han ville, jag åt ibland frukost kl 14.00 och vi kunde fortfarande vakna varje/varannan timme på natten för att amma. Jag sitt-sov med Tom på armen och undrade fortfarande när andra mammor hade tid att sminka sig, haha. När Tom sov på dagen var det max i 35 minuter. Tydligen finns det bebisar som sover typ tre timmar på förmiddagen och mammor som hinner bli rastlösa, men det visste jag knappt då. (Unnar er det, som har det så!). Vi spenderade många helger på Bungenäs. Det var verkligen undantaget som bekräftade regeln när man kunde lägga ifrån sig honom och han fortsatte sova. En som alltid haft ögon to die for! Jag gjorde iordning båda gästrummen... ... för det var dags för världshistoriens första Baby & Bubbles! En tjejhelg med bebishäng och bubblande. Hur vacker är min vän Moa? Nyvaken till å med. Ännu en dövacker donna! Tom föll head över heals (precis som jag gjorde när jag mötte Miranda första gången). Tjejsnack med tillhörande snacks - finns det något bättre? Jag är så glad att vi fick till en helg ihop. Golvhäng för att träna nacken. ... och soffhäng för att ta igen sig efteråt. Jag tror minsann att jag skymtar att Xlash-kuren började ge effekt? Mina ögonfransar hade försvunnit helt under min graviditet, trots att man hörde att det skulle vara precis tvärtom. Men stackars kvinna, så trött du var, haha. ... därav gjorde jag mitt första försök till att skapa nattningsrutin! Little did I know att han skulle ammas till sömns varenda natt i ungefär åtta månader till. Nu i efterhand vill jag ju bara skratta åt det här, haha. Gulliga nya mamma. Hundpromenader runt ringmuren innan snön kom. Låg i sängen tills solen gick upp. När Hannah Widell fick sitt fjärde barn (då får man ju ändå kalla henne ruttad) så gav hon rådet att inte gå upp ur sängen förrän klockan är 12.00 när man har en ny bebis. Det här tog jag fasta på, men kortade ner till sisådär 08.00-09.00. Vi julpyntade på H10 och det var skoj tills man blev tröttis, tyckte Tom. En favorittröja vi sparat till nästa avkomma! Vi fick den av Johans brors familj och trodde först det var en surfbräda och inte en baguette råttan höll i. Det skrattade vi gott åt. Varje biltur krävde absolut fortfarande sina amningspauser. Jag började hänga med Linnéa! Vad mysigt att vi firar ett års vänskap, det måste vi ju skåla för snarast! Det betydde så mycket för mig att hon var villig att bjuda in en trött morsi med krävande bebis i släptåg. Två legender och en väggfärg jag absolut inte saknar.Undrar om det var vid tre månader jag började nyktra till från min oxytocin-tripp? Nu började nätterna slita på mig och att konstant amma började kännas bökigt. Jag skulle egentligen ha min första natt utan Tom, men ställde in för att han inte kunde ta flaska. Tänkte därför mycket på hur otroligt olika det är för en mamma (som helammar) och en pappa. Att ha en bebis som är beroende av en tyckte inte jag var ett dugg jobbigt tills andra aspekter av livet började knacka på. Planeringen inför att bara gå till Ica, att aldrig kunna vara fullt närvarande på en middag, att behöva gå och lägga sig 20.00, att känna sig utbränd utan att ha gjort något produktivt på flera veckor. Om du är nybliven mamma och känner igen dig, tycker jag att du ska googla/instagramma/tiktoka "the default parent syndrome", det fick mig att känna mig lite förstådd. Men, om man ska avsluta on a positive note: det var en magisk du och jag mot världen-känsla när vi låg där i mörkret och det kändes som att vi var dom enda som var vakna på hela planeten. Att se sitt barn börja skratta, gunga i babysittern och "prata" - allt känns som gigantiska mirakel. Det är mäktigt att kunna trösta, göda och vara oumbärlig. Jag minns det liksom inte som något annat än alldeles, alldeles ljuvligt. Å med det önskar jag er en happy Friday och glad första december!!!
