Idag har jag känt mig lite skör, och det var kanske mest för att jag blev väckt i svin-ottan. Och för att min son har haft 1,5 dags total bångstyrighet, kanske för att det helt plötsligt bara var han och jag här hemma. Han blir mer och mer lik vår hund, som alltid är förvirrad i minst 24 timmar om vi haft längre besök. You know the drill - pappa borta, sonen bortskämd. Tom har inte verkat superintresserad av dockor tidigare, men när jag hittade den här oanvänd secondhand OCH precis hade läst ett inlägg om hur alla barn föds omtänksamma men att just pojkar lär sig med åren att fila ner den sidan, då var köpet ett faktum. Inga unga män pressade av macho-normer under mitt tak, tack! Här tar vi hand om varann och pratar känslor, därmed basta. Stjärnorna stod väl i rad eller nåt, för här snackar vi kärlek vid första ögonkastet. Jag hade inte ens fått av mig skorna i hallen innan han hade sprungit fram och slängt sig över dockan. Resten av kvällen var hen (ja, vem ska bestämma vad det är för kön och vad den heter??) aldrig mer än en armlängds avstånd ifrån. Här ville han dela sin skål med päron. URgulligt ju. Apropå barn nummer två, så kändes ju det här som jättebra träning? Obs, det är ingen ny bulle i ugnen här! Kärleken består! Tompa ville inte släppa taget, trots att vi skulle till förskolan idag. Så han har haft dockan i släptåg hela dagen, inte ens vid hämtning fick den ligga under vagnen. Han säger "bebis" till den (eller ja, "biss") så det är väl kanske rätt och slätt det den får heta. Var inne på lokal butik för att spana handtag till våra nya hallgarderober. Det hade ju varit snopet om vi äntligen fick allting färdigt, men inte kunde öppna dom, haha. Min favorit är den med knuten på - vad tror ni? Kokos: överallt. Vårt fredagsmys började med att baka chokladbollar. Tydligen är min son som jag och gillar inte att bli kladdig om händerna! Vi kompromissade: jag offrade mig och fick göra grovjobbet medan han gjorde vårt vardagsrum till en fullstor snöglob. 120% bus. När jag är nära på att tappa det, så får han mig alltid att skratta och allt är förlåtet.Jag har haft en panik som växt sig större och större över att vi inte har en hemma-doft. Ni vet, den som slår till som en trygg käftsmäll när man kliver innanför dörren. Hos oss luktar det typ damm, grus, sur tvätt och gammal blöjhink med toppnoter av hund. Så, idag har jag även unnat mig nya doftpinnar. Det känns lite bättre nu, faktiskt. I helgen ska jag utsätta vår tvättmaskin för ett husmorsknep för att få bort sur lukt från den. Johan är helt övertygad om att jag inbillar mig, för jag är den enda som känner den där surheten. "Min näsa ljuger aldrig", säger jag då, och påminner honom om gången jag visste att Pommes kissat inomhus trots att jag var flera rum ifrån och att jag kan lukta mig till en bajsblöja trots att jag står i duschen. Så nu sitter jag här och väntar på att dom där små träpinnarna ska dofta av sig på alla väggar, med ansiktsmask på och, to be honest, räknar ner tills jag får krypa till kojs. Ingen idé att sitta här å uggla, dä ä en dag imorrn å. Godnatt på er.
