Hejsvejs! Juni kändes verkligen som ett helt sommarlov för oss, kan knappt förstå att sommaren typ bara börjat. Jag har en liten (ganska stor) jobb-puckel jag behöver ta mig över, sen hoppas jag kunna njuta ännu lite mer. Varenda atom i min kropp skriker NÄÄÄJ när t.ex. Tom och Johan går och käkar glass, medan jag sitter hemma vid köksbordet med träsmak i ändan och fyrkantiga ögon av allt datatittande. Men kvällarna är i alla fall våra. Bäst stil i familjen! Havaianas:en, som jag köpte secondhand med lapparna kvar, vill han knappt ta av sig. Han går långpromenader och tar springturer med dom. Passa på medan du kan, säger jag, som senast idag behövde "lite mer fotriktiga skor, tror jag". Grilligrill på g! Tom ville bära grillkolen. Är mer och mer övertygad om att låta barn hjälpa till med sysslor är livsviktigt - 1. dom fattar att saker inte bara "magiskt" händer, utan man måste göra dom och 2. dom får känna sig behövda. Läste idag att barn oftare svarar "jag har ingen mening" eller "jag är värdelös" på enkäter, vilket ju är ursorgligt men också lite förståeligt om dom aldrig får hjälpa till eller känna att dom bidrar med något. Är det inte också en bamsetjänst åt sig själv också, att inte göra en grej av att hjälpa till? (Obs, fattar ju att det här är lättare sagt än gjort). Stor-Johan och mini-Johan. Han är så lik sin pappa, det känns nästan orättvist!! Grilla Gotländska Grönsaker™. Två stolta föräldrar och ett barn utan bordskick. Den kursen tar vi sen. Vi blev bjudna hem till Malin och Philip, deras lilla tjej Nea blev 2 år 🤍 Hittills finns det kanske inget mer rörande än att se sitt barn prata, leka och skratta med en barndomsvän! Minns så väl att jag och Malin satt på någon middag när vi båda var gravida och vi ville bara gå hem å lägga oss haha, deppiga och tunga. Gissa om vi kommer visa mycket bilder och säga "ni har känt varann sen ni låg i magen!!!" många gånger kommande åren. Tom hade: jättetrevligt. Nea lånade ut sandlåda och cyklar och Tom sa bara tack å HEJ. Ni vet ju att vi älskar ett gött pizzaugnsbak. Eller, jag är mest en glad fluga på väggen, för jag hänger inte ett dugg med i degsnacket. Det överlåter jag till proffsen. Något annat rörande: andra vuxna som leker och gosar med ens barn. Blåsten förstörde min frilla, och jag fortsätter att använda dom här jeansen som jag sa att jag inte gillade egentligen. Men den här koftan - den är toppen. En van pizzabagare och hans sous chef. Nu har Toms farmor och farfar flyttat in på gården och barnen är såå nöjda över att det finns fler att leka med.Jag fick upp en video på Insta av en tjej som lagade mat åt sin nyförlösta granne, för att hon insett att "I'm the village". Alltså village:n som i "it takes a village to raise a child". Vi alla är ju det för någon. Och det är fint när man upplever det själv, med far- och morföräldar eller kompisar som leker med ens barn, tonåringen på stranden som passar fotbollen några vändor eller kvinnan på Coop som spelar med i "tittut". Nog spanat för idag, haha! Men vi kan ju komma ihåg att 1. låt barnen hjälpa till (eller tro att dom hjälper till, så att dom känner sig behövda) och 2. vi alla är "the village" som med så lite som några minuter av vår tid kan ge core memories till någons barndom. Jag vill i alla fall att mina barn ska växa upp och tro gott om folk och inte vara rädda att approacha främlingar. Så jag är väldigt tacksam för alla som visar det för Tom. Sen ska vi såklart addera lite artighet och "ta inte godis från främlingar"-läxor på det, jag är inte en galning. Ha bästa helgen nu och le åt främlingar och framför allt barn!!!!
