"Ny vecka, nya möjligheter!", som vi redan hunnit sagt sju miljoner gånger här hemma. Magsjuka, förorenat vatten i Visby (vi måste alltså koka allt vatten innan vi använder det), kanongrått väder och för många måsten kontra lite för få vill:n har fått senaste tiden att kännas lite... meh. Men nu ska vi vända den här skutan om det så vore med våld! Under eftermiddagspromenaden i fredags klagade vi över att vi nu var på väg att spatsera in i en helg helt utan planer - å inte på det där sköna sättet. Vi behövde ju något skoj och något att se fram emot, nya intryck! Tack och lov så händer det ju alltid något i vår lilla stad, så vi svängde förbi Lindgården där dom hade country-kväll. Det var typ ödet, för jag var ju dressed for the occasion i rutig skjorta och scarf. Så fort ett nytt sällskap klev in genom dörren ville Tom hälsa välkomna. Han är så oblyg och får alltid alla att skratta. Det blir mycket spring och många ursäktanden (och vissa kanske tycker att vi är urusla bordsgrannar), men jag avskyr verkligen tanken på att barn måste sitta still och vara tysta för att få vara med. Så länge han inte gör något otrevligt så kan han väl få vara inkluderad i allas vår kväll. Country flög för den här lilla cowboyen! Pommes verkade vara mer sugen på fredagsmys i soffan. Efter att vi druckit upp tog vi vägen förbi några bekanta som satt på AW några kvarter bort. Det visade sig vara så trevligt så vi bestämde oss för att plocka upp några pizzor och sen gå hem till oss! Vi hade så mycket att prata om (ni vet när man inte känner varandra så väl, utan betar av allas livshistoria de första träffarna - är SÅ förtjust i det!) så timmarna flög förbi. Lördag! "Måla och skåla på Vår fru?" frågade vår kompis - "jajamen", svarade vi. Man kunde dricka bubbel och måla på glas, vilket ju är en URmysig idé. ... men Tom hade extra mycket spring i benen så vi körde mest någon slags katt och råtta-lek på innergården. Triss i grymma grabbar! Pommes höll såklart koll på flocken. En vacker dag ska vi undersöka om det går att lära en gammal vallhund att... tja, typ inte valla? Hon blir så nervig när familjen särar på sig (några meter räcker). Vi var ett hopplock av fyra barnfamiljer som strålade samman på Vår fru, för att sedan mötas upp igen hemma hos Jonna och Jonte för middag. Jag och Johan har alltid svårt att gå härifrån, så vi satt här och mös till midnatt. Ps. hur fin lampa? Godmorgon söndag! Nämen, det blev ju en riktigt bra helg av det här ändå? Lite småtrötta bestämde vi oss för att rasta barnen i parken och köra tidig middag med creolsk gryta och Så mycket bättre. Men mitt i söndagsmyset springer Tom på blött badrumsgolv och drattar i backen med en smäll, som får oss att åka in till akuten. Väl där pratade han med varenda stackare som satt i väntrummet och härjade runt med en annan liten grabb. Doktorn sa till slut att "såsom han beter sig, finns det ingen risk att han är skadad varken i kropp eller knopp" och "det var bara kul att ni kom och livade upp lite på det här stället". Man känner sig som en så nojig förstagångsförälder (som att det också är det fulaste man kan vara?) när man står där och spänner blicken i doktorn och frågar för sjuttonde gången "är du SÄKER på att han inte har en liten hjärnskakning?", men det finns ju ingen plats för skam i kroppen när det kommer till ens unge.Nåja, slutet gott, allting gott. Idag mår vi alla bra och är som sagt redo att ta den här veckan i nacksving. Jag uppdaterar er om hur det går! Kram.
