Här kommer ett regelrätt livstecken från mig. För gudarna ska veta att jag varit under isen de senaste dagarna. Vet inte om det är en klassisk magsjuka men något djävulskt har drabbat hela familjen och hela helgen blev helt cancelled. Jag har bytt otaligt många ruggiga blöjor, torkat hund-spya i sängen och serverat Johan som varit soffliggandes. Å när det värsta var över för dom, ja då var det såklart dags för mig. Haha, förlåt för mycket information men vi måste ju sluta försköna allting, eller hur? Ibland är livet lite miserabelt, men oftast väldigt lätt att skratta åt när man zoomar ut. Mammahjärtat i en miljon bitar när Tom stod på andra sidan fönstret och såg grannbarnen gå Bus eller godis. Min tur att stå på andra sidan fönstret och se familjen pyssla i trädgården medan jag var helsänkt. Tvingade Johan springa in och hämta ut "en jättestor matta som jag inte orkar bära". Ops, den var visst inte så stor och tung. Ps. låttips: Malariaviken med Zacke & Annika Norlin. Tillbaka i Visby och på ett av Tompas te-partyn! Bordsskick och värdskap lär vi oss en annan gång. Här kommer en liten tjuvkik på mattan och min *trumvirvel* kontorsstol! I veckan sätter jag igång projekt Hemmakontor å ni - ni hänger med.Hade jag varit Lone, 22 år, just nu hade jag letat upp en spännande serie och bingat den resten av dagen, beställt hem UberEats och typ lagt sju ansiktmasker. Men nu är jag Lone, 28 år, och måste leka exalterat med diverse små bilar, gå ut med hunden å checka av alla andra måsten med migrän, illamående och utan en fungerande muskel i kroppen. Jag repeterar: "zooma ut och skratta åt misären, zooma ut och skratta åt misären...". Hoppas ni mår bättre, vi hörs imorgon.
