Tjofaderittan så var det fredag! Vi har hunnit åkt upp till landstället med Toms farmor och farfar, och här myser vi nu. Eller ja, jag jobbar idag men pausar ibland för att kolla ut genom fönstren och vila blicken på Tompa och farmor som travar runt på gården. Han har vit polo, en stickad mössa, regnställ och gummistövlar och ser ut som en sjöman, eller typ någon från Skärgårdsdoktorn - så.jädra.gullig. Tänk att man kan tycka det är så spännande att bara knata omkring. (Tänk att man kan tycka det är kanonkul att se sin unge bara... gå?). Är ni trötta på spegelbilder på mig? Sorry. Jag är lite trött på att butiker har de mest osmickrande lamporna i provrummen. Operationssalar är väl inget att eftersträva? Visst sa jag att det verkar som att Tom gillar hundar? Han var i HIMLEN när cocker spanieln Bibbi var här på middag. Vår Pommes är ju lite harig och springer iväg när Tom kommer emot henne, men Bibbi stod så snällt och lät han kramas och gosa in ansiktet i hennes päls. Man behöver väl varken vara hund- eller barnmänniska för att dö av gullighet av det här, eller?Apropå gullighet så verkar det som att den här perioden kantas av bara massa gulligull. Allt Tom gör är liksom URgulligt? När han pratar ("pratar"), när han dansar, när han rynkar på näsan, när han skrattar. Ibland knölar han in sig i knät på folk och räcker över en bok. Och min favorit: när han hötter med fingret och säger "aja baja". Eller är kanske favoriten när han vänder upp handflatorna i en bedårande "jag vet inte"-gest. Ni fattar. Ikväll blir det bastu, brasa, efterrätt och allt som hör klassiskt höstmys till. Jag RYSER av välbehag. Blås inte bort, kompisar - vi hörs snart igen!
