Nej, nu har asfalten blommat, hörrni. Jag och lilleman har varit sjuka - igen. Påminn mig om att aldrig mer yttra orden "nu har jag nått botten", för då öppnar sig en fallucka i golvet och botten blir ännu lägre. Ni som varit med om det här tidigare, kan ni snälla säga att man i alla fall får ett immunförsvar utan dess like efter förskoleåren? Nåväl, jag ska inte vara gnällig, för det var ändå en relativt snabb U-sväng ner i sjukdomsträsket. Och! Innan dess hann jag ha en underbar kväll med Marie och Linn. Vi passade på att sitta uppe sent och snickesnacka när jag var gräsänka i helgen. Yep, "Bebis" hänger (fortfarande) med (på allt)! Ingen rolig bilmatta, men målartejp och x antal vab-timmar att döda. Den här tröjan tycker jag är så gullig. Vi var ute och tog några andetag frisk luft när solen kikade fram. Om inte Tom redan hade haft två påskägg som väntar på honom, hade han fått dom här stapelklossarna. Just att stapla grejer är en stor del av hans (och indirekt mitt) liv. ... Eller den här doktor-väskan, hur gullig! Och apropå memoryn - det finns verkligen hur mycket sånt som helst för barn? När börjar dom tycka det är kul? Så många memoryn jag stöter på, så borde det ju vara otroligt poppis. Projekt Hallgarderober fortlöper och är snaaart, snart i mål - hallelujah! Vi har en snickarlärling med oss som tar sitt uppdrag på högsta allvar och inte vill missa minsta lilla skruv som skruvas.Okidok, det var allt för idag - nu ska jag packa ner min onge i vagnen och gå till Ica. Ett lagomt äventyr för två som varit inomhus i typ sjuhundra år. Kram!
