Hör och häpna - Lonisen uppdaterar på en LÖRDAG! Holy moly, vad den här veckan har blåst förbi. Jag har stundvis varit: kanonstressad, faktiskt. Men nu väljer jag lyckan! Hela helgen lång. Ni ska få höra allt om vad vi pysslar med, men först kan vi kika på veckan som varit: Update på Projekt Gardiner - vi är äntligen med mörkläggningsgardin i sovrummet! Helt plötsligt går läggningarna lättare och Tom vaknar inte så fort solen är 1 cm ovanför marken. Wops, råkade visst slänga på mig en riktig mönster-bonanza. Solsken efter föris-hämtning! Vi gick till Ica och handlade inför middagen, och passade på att slänga på lite picknick och en Bamse-bok (vad lätt det är att undvika dom i kassan). Sen gick vi till parken och satte oss på solbänk, läste och käkade torkad frukt (att jag inte tänkt på att det är ett toppen-snacks för småfolket?). Kanske höjdpunkten på hela veckan? Underbart hade vi det. Förra helgen hamnade Johan med en kock som bordsherre under middagen, och fick inspirationsrus. Så vips har vi massor av extra goda recept på vår meny! Det här var vrålgott och superenkelt att göra: Brassa på kycklingfärs, vitlök, limejuice- och zest, fisksås och salladslök (och chili om man vill). Släng upp på ett salladsblad med jasminris, och toppa med jordnötter (eller cashew) och koriander. Klutta på Sriracha-majo. Jag tog på mig kavaj och mötte upp min vän Linnéa för vin-dejt. Vi diskuterade de stora sakerna i livet i vanlig ordning, och jag knäppte en snabb selfie på toaletten för att kolla om sminket från 07.30 fortfarande satt på plats. Ny dag, ny spegelselfie - den här gången med ny frilla! Jag tvingar fram våren med slingor och en liten lugg, kul va! Jag tror jag kapade av säkert en decimeter hår men det märks inte ens. Det växer verkligen som ogräs, och jag har fått för mig att det började göra det efter barn? Eller, är det bara att tiden går så mycket fortare nuförtiden? Haha. Och så rundar vi av med en kvällsprommis med Pommes. Jag betar igenom alla mina gamla spellistor och strövar runt här på gatorna alldeles rörd och över-nostalgisk. "Rockabye" som förr i tiden spelades på förfester, fick mig nu att tvångssvälja massa gråt, när jag lyssnade på texten om en ensamstående mamma som sjunger hur hon aldrig kommer låta något hända hennes barn. Aahhh, det snörper till i halsen bara jag skriver det nu -- varför är jag så blödig?! Och till en Sean Paul-låt!!Just nu sover Tom i vagnen på balkongen, Johan preppar kvällens middag (vi har bjudit hem några vänner) och jag ska jobba ikapp litegrann innan mini-bossen vaknar. Jag känner mig nöjd, nöjd, nöjd. Hoppas ni med. Kram!
