Okej, okej, okej, ta det lugnt, ni kan pusta ut - jag är tillbaka. Skämt åsido, men jag ska inte ens gå in på vilket mörker jag har varit och badat i på senaste. Livet skrattade mig så gott i ansiktet efter mitt senaste inlägg och slängde på lite mer förkylning. Och massa jobb. Och en konstant trötthet, som jag typ bara kan skylla det gråa vädret på? Och möjligen det faktum att jag vaknade 05.30 varje dag i tre veckor. Åh, vad tacksamt det är att vara två som kan dela på tidiga morgnar, hjälpas åt vid galonställspåklädning och ge tid åt lite riktig matlagning. I helgen åkte vi upp till Bungenäs för ren rekreation! Tom har fått en super-dille på Bamse och var SÅ glad att återförenas med sitt Bamse-pussel. Vilket lifehack det är att ha leksaker på olika ställen, allt blir som nytt varje gång. Jag har en uppsättning i väskan för de gånger vi är på restaurang, grejerna på landstället tar vi aldrig med hem å vice versa och en tid hade vi även ett gäng i bilen men nuförtiden är det omöjligt att hålla lillchefen glad under just bilresorna. Enda som funkar är Bolibompa, och det funkar: en kort stund. Önska oss lycka till när vi ska bila till Lofsdalen nästa vecka (tips mottages varmt!). Så grått att klockorna stannar. Inte konstigt man är trött och oinspirerad? Toms snögubbe och färgglada leksaker får väl symbolisera något slags ljus i tunneln. Toms farmor och farfar var med och skämde bort oss ❤️ Självklart skulle Tompa gå förbi Joel och Maries bygge och sparka på lite gavlar. Kan inte tänka mig en bättre Välkommen hem från sjukhuset-present till Johan än det nya campingköket som äntligen blev levererat och monterat. Från: honom, till: honom, dock. Från mig fick han torra scones, vilken bra sambo jag är, va! Ett klassiskt Sådan far, sådan son-ögonblick. En vacker dag kanske jag också fattar grejen med bilar? Ni vet vad söndagar hos oss innebär: unn, unn, unn! På vägen hem till stan stannade vi för att plocka upp burgare från Gotland Smash. Dom har kommit tvåa i burgar-SM, så ni förstår ju att vi gärna hittar anledning att ha vägarna förbi här. Back to reality! Sopplunch med ostmacka på hemmakontoret. Idag hade jag bokat ett telefonsamtal med en kompis och det kändes som att jag hade regnbågar i magen när vi fick skratta ihop. Soppa och samtal, de små sakerna i livet som gör en så varm inombords.Sådärja, ännu ett litet livstecken från den inte alltför glamorösa verkligheten. Jag tröstar mig med att februari definitivt kommer vara den sämsta månaden på hela året, HUR skulle någon annan månad kunna toppa det här? Nej, nu går vi mot ljusare tider och mars kommer bli alldeles, alldeles underbart. Jag ska ta den jädra månaden i nacksving och spruta glitter på den. Nu grymtar Pommes åt mig, jag har varit tråkig lite för länge. Vi hörs snart igen, kompisar.
