Hej, kompisar! Här trummar dagarna på i äkta jullovs-fart. Nu börjar tanken på att vi i familjen ska vara ifrån varandra om dagarna kännas märklig? Har liksom vant mig vid den här familjebubblan vi är i nu. Det känns som att jag strax ska kastas ut i kylan, till livet utanför oss med jobb, stress och en glad unge som helt plötsligt är grinig. Men när man väl hoppat ur mysbrallan, vaknat till de första alarmsignalerna och bokat in catch up-häng med kompisar efter jobbet så känns det också ganska ljuvligt, eller hur? Innan jag tar mig i kragen, ska ni få kika på våra senaste dagar här på landet: Orörd snö och solsken mellan tallarna, jo jag tackar, jag. Två favoritjulklappar: halsband från Johan och tröja gjord av svärmor. Vi kollade hockeyn och jag blev påmind om varför jag inte gillar att engagera mig i sport på tv:n - det är så jädra jobbigt när det går åt skogen. Perioden: klättra på ALLT. Han pekar även på betonggolvet, sen på huvudet och säger "aj aj" - men det hindrar honom inte alls. Marie och Joel kom hit på middag och häng framför brasan. Inte bara favoritpersoner för oss, men även för Tompa (vilket är: urgulligt samt rörande). Det enda Tom vill göra är att sätta klistermärken i pysselboken men klistermärkena är slut och sidorna skrynkliga. Kul när man hittar något ens barn gillar, men nu måste vi helt plötsligt ha en pysselboks-budget om han ska avverka dom såhär snabbt. Ännu en dag av strålande väder och vi var ute för att utforska trädgården. Johan stegade ut var en eventuell pool skulle kunna ligga och jag började planera det perfekta poolpartyt. Dricka cocktails med grannarna medan tåssingarna får dingla i poolen - don't mind if i do (or at least daydream about it).Nu hör jag Johan och Tom dansa och sjunga i vardagsrummet, och det är väl typ det som får mig att känna mest FOMO nuförtiden, haha. Att få fuldansa och skråla med i barnlåtar med en unge som tjuter av skratt är liksom... livet på en pinne? Who knew!
