Jag tror närmare bestämt att jag går lite i en nostalgisk dimma! Första året som mammut gör kanske det med en. Vi kikar på vad som hände å vad jag kände för prick ett år sen: Vår älskade lille grabb var två månader gammal den 8e oktober. Åh, vad jag kunde bara sitta och glo på honom. Timme ut, timme in, dag ut, dag in. Och tur var väl det - han ammade fortfarande som en galning! Jag bemästrade: sminka sig med bebis i sele. Jag hade typ glömt hur man gjorde, min hyperpigmentering (och bottenlösa trötthet) gjorde att jag inte sminkade mig från och med ish två månader innan Tompa kom och började inte förrän ja, typ nu då. (Svaret är nej, min hy blev inte fantastisk av att få "andas" under så lång tid). Vi var ut å luftade oss mer och mer! Mitt bubbel-sug kom tillbaka! Där och då kändes det bökigt att vara på restaurang med liten bebis, men i efterhand: hallå, detta var ju den bästa perioden? Kom tillbaka när du har en ettåring som inte kan sitta still och kör Tough Viking-hinderbana genom alla andra gästers stolar och bord. Jag minns dock att min nyfunna lite virriga mamma-instinkt sa att det bästa är att ta det lite lugnt. Det här nya livet hade nog med nya intryck för mig. Tom ammade varannan timme under nätterna, tog inte flaska, ammades till sömns och vaknade så fort jag la ifrån mig honom - så jag ville alltid vara hemma vid 20.00. Då kunde vi krypa ner i tid, kolla på någon serie från sängen (var det redan under graviditeten som vi köpte en tv att ha framför sängen? Den användes mycket under den här tiden i all fall, så: bra köp!) och sen få ihop åtta timmars osammanhängande sömn. Våra nya morgonstunder som en liten familj. Tom har alltid vaknat med ett leende, lilla solstrålen. ... Och våra nya bilturer som liten familj! Pommes blev dock orolig i framsätet så nuförtiden åker jag med alla barnen bak. Och Johan framme, som en taxichaufför, haha. Vet att jag hade som mål någon gång att klara hela resan till Bungenäs (50 minuter) utan amningsstopp. Minns inte ens när det äntligen hände (som alla andra grejer man tror man kommer minnas på sekunden)? Outdoor hangs! Var är GULLPOLISEN? Grip dessa två!!! När Linn blev gravid tänkte jag att det hade varit kul att vara det samtidigt, och vips så råkade jag ju bli det någon månad senare! Så kul, och ännu roligare att Tom hade en första kompis som väntade på honom. Papporna surfar, mammorna gillar att babbla och dricka bubbel, båda familjerna har hund - det här hänget och gänget är jag tacksam över! Jag tyckte det var svinjobbigt att klä en gravidkropp. Å det var inte direkt enklare efteråt, haha. Men jag minns det som en mysig tid - jag var så snäll mot lilla kroppis, klädde mig bara bekvämt och stressade inte på någon särskild form. Mycket av det här tänket sitter ju kvar än idag, även fast jag ibland känner att jag inte direkt hade dött av att ha på mig något lite tightare eller piffigare, hehe... Som sagt - soffhäng, vila och mys. Jag ryser vilken mysig tid!! Ingen stress överhuvudtaget. Hur kommer det se ut med (eventuellt) barn nummer två? Kommer jag kunna binga Fab 5 med en sovande bebis i famnen och en snoozande hund bredvid?Snipp snapp snut så var oktober 2022 slut! Var det roligt med en tillbakablick?
